Konsten att mata en parvel.

Det är faktiskt inte det allra enklaste, det där med att mata en liten kille. Såhär går det till nu för tiden när Melvinssons ska äta:

1. Han äter en liten slurk
2. Han slutar äta
3. Han blir arg när han ska rapa
4. Han rapar
5. Jag försöker få honom att äta ännu en liten slurk
6. Trollungen vägrar att äta en enda droppe till och blir arg och skriker på sin mamma som försöker lirka med nappflaskan.
7. Jag ger upp och Melvin blir - efter en stunds fortsatt skällande på sin mamma - nöjd igen.

Hopplöst! Men idag har jag läst mig till på alla dessa otaliga forum att han förmodligen är inne i någon form av utvecklingsfas då sömnrutiner och matvanor ställs på sin spets. Eller så är tänderna på gång, för då tappar tydligen många barn aptiten... Men vi får vänta och se, jag ska hur som helst boka en tid på bvc för vägning denna veckan också. Han är ju trots allt väldigt nöjd även om han äter så lite, så något allvarligt fel är det förhoppningsvis inte.

Nu väntar en kopp honungsvatten och en pepparkaka på mig :) Mys!

Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0