MelvinssonsMamma

Idag har jag, Melvinsson och Timmy varit i kyrkan och träffat prästen. Det var en mysig liten kyrka och en supertrevlig präst. Vi gick igenom hur dopet kommer gå till, vem som ska göra vad och vilka psalmer som ska sjungas. När han frågade om någon av oss ville läsa en "Tackbön" svarade jag snabbt att Timmy minsann hade varit jätteduktig på det. Men då kom det fram att i så fall får jag hälla upp dopvattnet... Hmm... Jag blev lite nervös! Ska jag - i klackskor som ekar i hela kyrkan - gå fram och hämta en kanna med vatten och lyckas hälla det i den dära skålen? Utan att spilla, tappa kannan, snubbla... Nej, det känns inte riktigt okej :) Timmy vill dessutom gärna byta med mig, så det kanske blir så att jag läser bönen och Timmy fixar vattnet. Vet inte riktigt vad som känns bäst, jag är ganska nervös för båda två :)

När prästen satt där och pratade om hur roligt det var att vi ville döpa Melvin slog det mig hur vansinnigt okunnig jag är i ämnet. Jag har knappt någon aning om vad dopet egentligen innebär, mer än att barnet vigs in i den kristna tron. Vi har ju valt att döpa Melvin för att det är en fin tradition :) tur att jag har en vän som är väldigt duktig i ämnet som kan förklara allt jag inte förstår (Frida, I need you!).

En annan sak som slog mig var att jag tydligen säger "Ja, gud" väldigt ofta när jag pratar. Det kändes inte riktigt okej när prästen satt mittemot. Undra vad han tänkte :)

Nu ska jag läsa igenom den där bönen och se om jag kan samla tillräckligt med mod för att läsa den inför alla släktingar...

Kärlek.